Moderat personlig

Vad få i gemen brukar fundera över är hur våra webbplatser presenteras. Men det är en av de viktigaste delarna i World Wide Web. Från Youtube till Aftonbladet, från blinda till döva, alla påverkas hur sidor renderas. Under de senaste åren har diskussioner förts hur man ska ersätta de nuvarande standarderna för att visa hemsidor, från den semantiska webben till att bli av med Flash och andra plugins. I denna artikel står det att W3C förväntar sig att det nya svarta, HTML5, inte kommer stå klart förrän 2020.

Vad är då problemet? Jo, idag måste man ha Flash installerat för att kunna se på Youtube t ex. Och allting som hänger på funktionalitet skapar nya säkerhetsluckor som inte des som gör grundsystemet (webbläsaren) kan kontrollera. Det andra problemet är mer fundamentalt. Det går idag inte att specificera vad olika element på en webbplats innehåller. Tänk dig om du är blind och vill surfa med någon variant av text-to-speach då krävs så kan de bara läsa upp vad som står utan att den kan ”förstå” vad som är vad.

Ska man göra webben tillgänglig för alla krävs det att alla ska förstå. Så, W3C, snabba på, snälla?

Det var lite bökigt att ansluta sig till Eduroam via min Nexus One (Android) då ingen guide fungrade. Såhär gjorde jag:

• Gå in i Settings -> Wireless & networks -> Wi-Fi settings
• Bläddra tills du hittar Eduroam i listan
• Välj EAP-method till auto
• Phase 2-authentication till MSCHAPv2
• Användarnamn: inloggningsnamn/ppp@SU.SE (viktigt med stora bokstäver i SU.SE)
• Wireless password är ditt Eduroam-password under Mina sidor

UR:s Banderoll har hamnat i bloggosfären genom ett par bloggar (Sakine Madon, Ingrid Lundqvist). Banderoll (som jag aldrig tidigare sett) försöker undervisa om kapitalismens natur. Pedagogik är svårt. Speciellt blir det svårt när man ska vara neutral och opartisk.

Banderoll misslyckas kan jag tycka efter att ha tittat på programmet. Samtidigt glömmer man viktiga delar i sitt försök. Det stora företaget (företrätt av en man variant större) mot en yngre man och senare mot en yngre tjej är ensamma utan någon domare i en boxningsring påstår sig kunna agera helt fritt. För tillfället läser jag konkurrensrätt, och har där kommit i kontakt med mikroekonomi för första gången, först och främst kan vi då konstatera att man behöver någon som köper på marknaden. Sedan kan man konstatera att Banderoll aldrig hört talas om Konkurrensverket (som jobbar för konkurrens på schysst nivå) och slutligen har de glömt en hel del lagar som begränsar både banker och företag.

Vi har valt en modell i Sverige som accepterar marknaden. Den som har bäst produkt till bäst pris vinner. Men vi har också konkurrensregler för att alla företag i någon mening ska konkurrera på ”rättvis” nivå.

Men då kanske den enkla förklaringen blir för svår? Och då borde inte Banderoll ens försöka.

Jag har en väldigt lång morgonrutin, har haft det sedan min familj skaffade bredband. Jag behöver alltid två timmar på morgonen för att titta på  nätet, se någon TV-serie och dricka mitt kaffe i lugn och ro.

Även om morgonen handlar om att ta in lite information, vad rapporterar Aftonbladet? Vad rapporterar Slashdot? Och vad har Polisen rapporterat för brott i vårt vackra län?

Idag så fastnade jag dock på IDG. Artikeln handlade om Hans Rosling, och hette I Roslings bubblande värld.

Jag är lite efter då Youtube-klippen kom från 2006 och 2007, men vilka presentationer! Jag har nu liggandes i sängen med en kopp kaffe sett och lyssnat på 50 minuters föreläsning av en man som fascinerar med statistik. Hur olika statistik är och hur olika hjälp måste se ut för att kunna hjälpa.

Hjälp måste vara lokalare än kontinenter, lokalare än regioner och lokalare än länder. Dessutom måste vi se allt sammantaget och inte piece by piece inom det område vi är intresserade. Vilken ögonöppnare. Se själva! Hinner ni inte se hela eller orkar, titta på första hälften av första videon. Ni kommer få mersmak!

Titta på hans presentationer eller surfa in på Gapminder och gör din egen graf.

Jag är helt stum av förbluffan.

Det här klippet är en del av veckans Youtubiana från SvD:s ledarredaktion och även om jag lever ett tiotal år efter känner jag igen resonemanget. Ett av de första nämndmötena jag var med på var Kultur- och fritidsnämnden. Jag och en vän hade letat oss dit, av två anledningar: dels för att stilla vår nyfunna moderata nyfikenhet hur politik går till, dels för att försöka utröna om vår nystartade LAN-föreningen kunde få stöd.

Den första frågan besvarades relativt sövande, mötet var ingen jättehit direkt. Dock var den andra frågan verkligen något jag brann för vid tillfället, och frågan kom upp i och med en debatt om någon punkt på dagordningen. Och då yttrade en ledamot från Folkparitet något jag än idag bär med mig när ser att vi inte är så positiva till nya saker. Han blev så upprörd över dessa nya föreningar (en sådan jag företrädde) som inte manade till ”riktigt föreningsliv” och inte innebar fysisk aktivitet (min fantasi kan ha spätt på hans inlägg både ord och färg, men ändå…).

Snacka om att jag blev besviken.

Efter ett tag listade jag ut att vi i vilket fall som helst inte skulle kvalificerat oss för något bidrag, men den där känslan när något klampar ner det man brinner för den tog jag med mig. Det var en ögonöppnande upplevelse. Jag kan tänka mig hur uppgivna ungdomarna måste blivit när man inte ville satsa rullbrädor 1978 i Malmö. Då blir jag glad att vara aktiv i en kommun som har öppnat en skatepark, som låter anställda ta egna initiativ och som lyssnar mer.

Parantetiskt vill jag rikta ett stort tack till Vibyskolan och dess dåvarande rektor som både trodde på oss och gav oss stöd. Tack!

Är det nu någon som också företräder en LAN-förening och blivit ovälkomnande bemött? Ring mig så ska vi se vad vi kan göra tillsammans!

Lärareförbundet har en idé vad skolan behöver. Notera någonstans där i mitten där kravet för att få pengar är att eleverna når målen, och gör man inte det så övergår den enskilda skolan i statlig regi. Jag undrar vad som händer om en statlig skola inte klarar målen? Ibland gör man det väldigt lätt för sig när man tror att en förändring av huvudmannaskapet löser allt.

Jag sitter för tillfället fast i studier inför min skatterättstenta som är på fredag. När jag nu i 15 veckor satt mig in i skattesystemet så framkommer många underligheter.

Först och främst slås man över hur många regler som finns för att behandla arbete lika, 3:12-regler som gynnar företagande till en viss punkt. Utan att på något sätt ha några egna meningar kan man ju tycka att antingen jobbar man eller inte. Inte en variant som är både och.

Sedan finns det regler som gör ungefär samma sak, periodiseringsfonder och expansionsfonder fast för olika skattekollektiv.

Tanken har mer än en gång slagit mig hur mycket lättare ett plattskattesystem skulle vara då allt egentligen handlar om att begränsa en rätt lagstiftaren sätter lite sådär efter eget skön: -hur mycket ska du kunna planera dig till skattelättnader? Nu är jag inte nationalekonom och kan inte tillräckligt mycket för att ge en mer kvalificerad åsikt än att det är lätt att tilltalas av enkelheten i systemet.

Idag har dock två artiklar kommit som tar upp olika typer av skatterättslig problematik. Kjell-Olof Feldt och Sven-Olof Lodin (den senare har skrivit en del av min lärobok) ger en känga åt socialdemokraterna.

Sedan har Centerpartiet också tänkt till lite. Om det inte vore för ”dynamiska effekter” hade jag yrkat bifall direkt. Men jag tycker tankarna är väl värda att undersökas mer.

Nu är det tillbaka till böckernas underbara värld.

Idag har vi haft en seminariedag med kommunfullmäktige om hur vi vill att fullmäktige ska arbeta – nu och framåt till 2012 and beyond.

Mycket bra diskussioner i grupper och i helklass så att säga. Väldigt fascinerande är att när vi satte oss i första gruppen så hade alla sammanfattat besök i andra kommuners fullmäktige som att vi hade det väldigt bra här. Och vi har ett väldigt bra fullmäktige redan idag. Skulle vi bara lära oss att inte upprepa oss för mycket skulle vi inte ha något problem.

Sedan har vi diskuterat vad fullmäktiges roll egentligen är – ett förslag var ett mycket rörigt koncept där vi skulle diskutera alla förslag INNAN beredning för att alla fullmäktiges ledamöter skulle kunna påverka. Här hävdar jag att det är extremt viktigt att föra bättre resonemang i partigrupperna, det är inte möjligt att bakgrundslöst diskutera något bara för att vitalisera fullmäktige. En liten läxa till alla partigrupper kan man konstatera.

Det sista vi hörde var tre ungdomar som diskuterade politik, engagemang och sociala medier. Jag hörde bara positiva saker om deras inlägg och utlägg – det är så kul att se unga människor som kan påverka så många. Och uttrycka sig så väl om det. Tack Siri, Robin och Sandra!

Efter mer än halva tiden kan jag rapportera från Edsbergskyrkan att valdeltagandet känns högt. Även om det är ett mycket relativt begrepp då så få röstar, men det känns mycket bra att se så många. En strid ström av människor som kommer, röstar och går.

När man står och delar valsedlar kan man inte annat än se tillbaka på valrörelsen och vara nöjd. Vi har distruberat en tidning till sollentunaborna, delat flygblad och samtalat. Responsen har varit bättre än jag vågade hoppas på.

Snart börjar nästa valrörelse – och jag är riktigt laddad!

350 kr mer i månaden får våra studenter nästa år. Det är ett tydligt ansvarstagande då basbeloppet nästa år sänks vilket skulle gett en sänkning av studiemedlet.

Mest glädjande tycker jag är att fribeloppet höjs. Det har som Krantz (FP) och Björklud (FP) påpekar givit konstiga signaler när studenter straffats för arbete.

Framöver tror jag dock att man måste se över hur småbarnsföräldrar har det som studenter, det påpekades inte minst i Stockholm universitets kårtidning i senaste numret.