Det finns faktiskt en sällsam skönhet ibland att sitta på plan 13 i Sollentunasalen och se hur vädret ändras. Sol blir moln som blir regn som blir, ja ni förstår. Annars beskriver Thomas hur kommunfullmäktige var ganska bra. Det var en lång kväll.
Tidigare har jag tagit upp stämningen i KF och anmärkt på tonläget. Bortsett från en interpellationsdebatt igår så var det god stämning och det är underbart att se Freddie och Torbjörn fylla i varandras ord och skämta snabbare än Douglas och resten av presidiet hänger med.
Tidigare på dagen var jag och pratade mål med barn- och ungdomsnämnden. Vi skall försöka formulera SMARTa mål vilket innebär att det skall vara tydliga mål som kan följas upp. Målen skall dessutom sorteras under våra fem målrubriker (”Ansvarsfull ekonomisk politik”, ”Företagsvänligt klimat”, ”God livsmiljö och ekologiskt hållbart samhälle”, ”Integration och demokrati” och ”Valfrihet”) Det var mager uppslutning, mycket mager uppslutning men vi som var där gjorde ett gott dags jobb när vi gick igenom våra mål. Att satsa på ungdomar som har problem med svenska måste vara en av huvuduppgifterna och det är även ett exempel på ett mål. Det blev en av de punkter som orsakade mest debatt – hur skall man lägga ribban?
På tal om ribbor och integration så får det mig ooooosökt att tänka på Carlos Romeros debatt mot Safa Gürsoy angående ett demokratipris. Jag gillar priser, jag gillade speciellt alla de söta barnen som fick det för sina hälsoinitiativ (försöker desperat hitta en länk utan att lyckas), men att bedöma någon på grundbas av demokrati är ganska riskfyllt. Sedan var det tråkigt att Gürsoy som retorisk poäng försökte spela på att man skall avskaffa IDN vilket han tyvärr inte klargjorde vidare vilket föranledde en mycket hätsk, men spännande debatt Romeros och Gürsoy emellan.
Mot all förmodan slutade vi dock 22:22 vilket var någon timme för långt in på kvällen men i acceptabel tid för att kunna studera dagen efter.
En sak till vill jag snabbt nämna; Rättscentrum: – börja bygga nu! Börja bygg!
Sist men inte minst vill jag tacka Tony Malmborg som har introducerat mig i ekonomins utomordentligt spännande värld och som dessutom gör ett fantastiskt jobb på kommunen. Dock så slutar detta mirakel på två ben, med uppkavlad skjorta och yvigt hår till vår allas besvikelse. Han förtjänade alla applåder igår och många därtill!
