Såhär dagen före min tenta i processrätt (hur man agerar i domstol, eller vill åtala folk eller vill få pengar av någon eller nåt sånt) så är det ganska intressanta juridiska problem som lyfts i våra favorittidningar (här, här, här, här, här och här med mera med mera).
Två problem är det jag syftar på, dels p-pillerfrågan som skulle kunna ge fängelse, dels 14-åringen som begick självmord.
Den första frågan är lika obegriplig som förvånande. Man kan ha sex om man är under 15 med andra som är under 15 eller strax däröver. Och sedan är ju en mycket bra fråga om man kan anse att barnmorskor, gynekologer och andra läkare har uppsåt till att flickorna ska bli våldtagna. Fler frågor som uppkommer är om preventivmedlets relation till själva våldtäkten och sist men absolut inte minst som barnmorskan i länkarna ovan betonar kan man skriva ut p-piller av andra skäl än just sexaspekten. Åklagaren är mediakåt. Tyvärr finns inget p-piller mot det, men tänk om…
Den andra frågan är lika allvarlig som den första är komisk. Frågan om utsagebevisning (endast baserad på vittnen) i mål såsom våldtäktsmål är extremt svår. Avvägningen mellan två vittnesmål för att döma någon är obegripligt svår.
I detta fall fanns dock stödbevisning. Men stödbevisningen var svag. Åklagaren gjorde en bedömning och oavsett vad man tycker om den så var den förmodligen korrekt. Högsta domstolen (HD) har i ett flertal fall satt en ganska hög ribba på både utsagandemål och i stödbevisningshänseende.
Att man sedan går ut och demonstrerar, och skanderar ”död åt [gärningsmannens namn]” är farligt. Alla måste vara oskyldiga till man döms. Det är en av grunderna i vårt rättssamhälle. Vi får hoppas att 17-åringen orkar fullfölja rättegången så saken blir prövad. Eller att 14-årings familj går vidare med enskilt åtal i frågan.
Dock är frågan hur man ska behandla utsagandemål med eller utan stödbevisning. Rättssäkerhet mot ”rättvisa” är svårt. Populism spelar även det en viktig roll. Man måste tänka på att den tilltalade i lagens namn är oskyldig för tillfället.
Vad kan man göra egentligen?