Freddie Lundqvists veckobrev brukar vara mer eller mindre korrekta (och med det menas underbyggda med vettiga argument) påhopp på Alliansen och dess företrädare, allt packeterat i ett ganska långt stycke text med en minst en referens till tennisspelande, glöggdrickande eller något annat säsongsbetonat. I veckans brev lyfter han bland annat fram vår lilla dust i KF i onsdags där det blev en urladdning av sällan skådat slag vilket resulterade i 45 minuters ajournering.
Dock ägnar Freddie även veckans brev åt valresultatet och gör denna iaktagelse (ledsen att den är lång men den är ack så sann):
Vi kan naturligtvis skylla på att detta val endast lockade 50 % av väljarna i riket, inte gällde regeringsmakten osv. Men sanningen är ju att inte minst i Sollentuna fungerar inte [socialdemokraternas] politik.
I landet helt ok men i Stockholmsregionen botten (sic!). Sammantaget håller det, men marginalerna blir allt mindre när Stockholms befolkning växer. Väljarna uppger att dom tycker att vi förstår deras problem men inte tilltror oss kapacitet att regera. Detta är oroväckande, vi förstår problemet men kan inte omsätta det i känslor av förtroende och leverera lösningar på utmaningarna. Alla och inte minst Stockholmare upplever sig leva mitt i pulsen i en region som ligger i framkant. Då måste också vårt parti upplevas som ett parti som inger framtidstro och har morgondagens lösningar. Det är inget fel på vår ideologiska kompass, saknas inte insikt om problemen och kanske inte heller idéer., men de måste presenteras så vi inte bara låter som försvarare av de ”svaga” och utsatta utan också ingjuter framtidshopp och energi hos starka och drivande innevånare. Vi har 1½ år på att oss att åstadkomma detta. Ingen omöjlighet men en massa arbete och gemensamma upplevelser för att nå ditt.
Socialdemokraterna har helt klart en utmaning framför sig.
Igår hade vi i moderaterna i Sollentuna första valmötet inför 2010. Det var många som var där (trots semestrar som börjat för en del) och många idéer kom upp. Liksom frågor. Valstrategin kommer behandlas ett flertal gånger under hösten så alla känner sig bekväma med kampanjer, idéer och genomförande när valet närmar sig.
Om Socialdemokraterna nu ska förnya sin framtoning, förändra delar av sin politik (om det nu var vad Freddie antydde) och sedan planera kampanjerna tror jag de är ute väl sent. Efter semestern är det ett år kvar till VALET. Det ger elva månaders planering om man genomför en klassisk valkampanj. Lycka till, men inte för mycket, Freddie – ska bli kul att se var ni landar!
