En lång dag
Igår var en lång, lång, lång dag. 13 timmar rakt i kommunalhuset. Här i dagarna börjar arbetet med nästa års budget. Budget 2008. Och det är ett långt och mödosamt arbete. Vad ska vi lägga de 2,6 miljarderna på som vi får in varje år? Bara för en snabb överblick så kostar Barn- och ungdomsnämnden 1024 miljoner, Vård- och omsorgsnämnden cirka 500 miljoner och resterande miljarden på gymnasier och socialnämnd (och så slänger vi in lite kultur också). Nåväl, det är inte helt lätt och därför sitter vi ned och diskuterar vad vi behöver satsa på och i vilken ordning vi ska prioritera. Det här med att en SFG-elev sa att kommunal verksamhet (framförallt beslut) tog lång tid har inte träffat herr Jättelång Budgetprocessen. Som alla verkar ha som vedertaget uttryck, ”det är en annan pilsner” – vad är det med gubbar och öl?
Igår så var det också kommunstyrelse som gick geschwindt (stavas?) förutom den sista punkten. ”Sammanträdetid för kommunfullmäktige” undertecknat Peter Godlund. En idé om att vi ska stänga ute alla som jobbar inom privat sektor, som har en ledande befattning på något företag/myndighet, som kräver kundkontakt i sitt arbete liksom den lilla frågan om allmänheten. Nu är det inte så att jag är helt emot frågan, personligen så tror jag kommunfullmäktigearbetet måste reformeras i någon mån – debattfullmäktige är t ex en rent usel idé om man tittar på hur många som faktiskt kommer och bryr sig (speciellt då lokal-TV inte sänder, men det är som sagt en annan pilsner). Jag föreslår att vi skär ner på antalet fullmäktigen ytterligare, lägger interpellationerna först och sedan satsar en del tid på kommunala samrådsmöten i olika kommundelar. Då har alla människor en chans att på lika villkor få sätta politikerna mot väggen och föra konstruktiva samtal. Men att börja klockan nio på förmiddagen? Glöm det.
Det sista dagen bjöd på var en utbildning i förtroendemannarollen, vad kunde man vänta sig? Exakt som det inte låter som, en massa lagar. Så vill du också testa tryckfrihetsförodningen, gå till Rudbecksskolan och be om mina betyg. Vill de inte ge dig betygen så be att få beslutet skriftligt med en hänvisning till sekretesslagen som är den enda lagen som begränsar offentliga handlingar. Lycka till med att låta skolan få motivera att man inte ger ut mina betyg på grund av att det är av intresse för den nationella säkerheten!
